Uppsatsens delar

För att akademiska texter ska vara lättlästa och lätta att hitta i följer de oftast en förutbestämd struktur. Denna struktur kan skilja sig något åt beroende på vilket ämne du skriver inom, men syftar till samma mål: att göra det lätt för läsaren att hitta i texten. Strukturens roll i detta är att vara själva stommen som håller ihop de olika delarna. Oavsett hur avancerad din text är måste de olika delarna i texten förhålla sig till varandra för att läsaren ska kunna följa ditt resonemang. Varje del har därtill en särskild funktion. Det är genom hur du bygger upp de olika delarna du skapar ett sammanhang.

Uppsatsens delar

Titelsida Abstract eller sammanfattning Innehållsförteckning Inledning Teori Metod Resultat Analys Diskussion Avslutning – slutsatser eller summering Referenslista Bilagor Syfte, problemformulering och forskningsfrågor

I den här delen av Skrivguiden får du råd om vilka övergripande delar som bör finnas med i uppsatser och rapporter. Du får också en beskrivning av vilken funktion de olika delarna har. Vill du läsa mer om hur du skapar språklig struktur på kapitel-, styckes- och meningsnivå, se Skapa sammanhang.

Beroende på hur omfattande ditt arbete är och vilken utbildningsnivå du befinner dig på kan uppsatsens olika delar väga olika tungt. Utgå därför alltid ifrån anvisningarna till uppgiften när du planerar ditt skrivande. Under Resurser hittar du mallar och andra resurser från de lärosäten som utvecklar Skrivguiden.se.

Ett arbete med god struktur kännetecknas av att

  • alla ställda frågor har fått ett svar eller blivit belysta
  • läsaren förstår vart författaren vill komma
  • alla redogörelser känns relevanta för helheten
  • den teori som du redogjort för används för att analysera och tolka data
  • metoden är väl beskriven och svarar mot din problemformulering
  • resultaten svarar mot syftet
  • diskussionen sammankopplar empiri, teori, och metod
  • slutsatserna motiveras av det som framkommer i diskussionen
Tänk på att!
Det vetenskapliga arbetet följer en bestämd struktur, som kan skilja sig beroende på ämnesområde. Inom de naturvetenskapliga och tekniska ämnena är IMRoD-modellen vanlig (från engelskans IMRaD: Introduction, Methods, Results and Discussion). Inom samhällsvetenskap och humaniora är strukturen friare.

Att disponera en vetenskaplig text

För en beskrivning av hur du kan strukturera din uppsats, bland annat utifrån IMRaD-modellen, se filmen från Lunds universitet med Sara Santessons föreläsning ”Att disponera en vetenskaplig text”:

”Trådrullen” – ett helhetsperspektiv på din uppsats

Trådrullen
Efter Dysthe, Hertzberg & Løkensgard Hoel (2011, s. 171)

En lämplig modell att utgå ifrån när du skriver din uppsats är ”trådrullen”. Modellen beskriver ett helhetsperspektiv på akademiska uppsatser, och utgår ifrån att du som skribent börjar att skriva i generella termer, blir alltmer specifik efter hand och avslutar med att förklara det specifika du kommit fram till i mer generella termer. Förenklat kan man beskriva det som att du börjar i det stora, går till det lilla, och avslutar med att visa hur det lilla du valt att skriva om påverkar det stora.

Trådrulle”-modellen visar på hur viktigt det är att inte bara skriva om precis det du intresserar dig för; du behöver också sätta det du skriver i ett sammanhang som kan förstås av andra. Återigen är det alltså det kommunikativa i skrivandet som är i fokus.

Titelsida

Inte alla uppgifter kräver att du ska ha en titelsida, men om så är fallet är det bra att känna till att de flesta högskolor har mallar eller instruktioner för hur du utformar din titelsida. Viktigt att tänka på är att titelsidan snabbt ska ge information till läsaren om titel, författare och typ av arbete. Den ska också ge information om vid vilken utbildning och högskola du läser vid.

Hur kommer jag på en bra titel?

En bra titel ska på en och samma gång väcka intresse och beskriva vad arbetet handlar om. Det är inte alltid det lättaste att kombinera. Här får du några tips på vad du kan tänka på:

  • Titeln får gärna vara originell, men samtidigt inte för krånglig.
  • Titeln bör förklara textens innehåll.
  • Kolla upp så att ingen annan har använt samma titel. Använd olika söktjänster som t.ex. Google Scholar och DiVA.
  • Dela gärna upp titeln i två delar; en som är till för att väcka engagemang och nyfikenhet och en som är förklarande.
  • Läs igenom titlar till andra uppsatser och fundera över vilka texter som du blir intresserad av att läsa. Kanske kan du formulera dig på ett liknande sätt?

Exempel på titlar, hämtade från DiVA:

  • Har elever tillräckligt med tid för att äta? – En undersökning av högstadieelevers upplevelser av skolmåltiden.
  • Hur räknar du? – barns subtraktionsstrategier i tidiga år.
  • Konflikter, ogräs eller frön? – Arbetsplatskonflikter utifrån ett ledarskapsperspektiv.
  • ”Man gör vad man kan” – En kvalitativ studie av åtta före detta högskolestudenters tankar och funderingar kring övergången från studentlivet ut i arbetslivet.

Abstract eller sammanfattning

Ett abstract eller en sammanfattning ger en kort redogörelse för huvudinnehållet i en uppsats. Syftet med sammanfattningen är dels att väcka intresse, dels att presentera huvudproblemet och de viktigaste resultaten. Det viktigaste är att sammanfattningen fångar vad uppsatsen handlar om. Kortare uppsatser kräver oftast inte en sammanfattning.

Sammanfattningen skrivs lämpligen när du är nästan färdig. Det är först då du vet vad du faktiskt har skrivit. Det kan vara bra att, vid sidan om uppsatsen, också arbeta med ett utkast till sammanfattningen, som du formulerar om efter hand. Sammanfattningen är en svår text att skriva eftersom den ska täcka mycket innehåll på ett litet utrymme. Men det är också därför det är en nyttig text att arbeta med, då du tvingas att formulera vad arbetet handlar om.

Innehållsförteckning

Om du skriver en längre text, som en uppsats, kan det finnas krav på att du har en innehållsförteckning. Underskatta inte betydelsen av den! Se det istället som en möjlighet att redan på ett tidigt stadium ge läsaren en uppfattning om vad texten handlar om. Det gör du genom att formulera rubriker och underrubriker som kortfattat förklarar vad varje kapitel innehåller. Mer om hur du formulerar rubriker kan du läsa om under Utkast i delen Skrivprocessen.

Exempel på innehållsförteckning

Bild på ett exempel på en innehållsförteckning
Strömquist, Siv (2006). Uppsatshandboken: råd och regler för utformningen av examensarbeten och vetenskapliga uppsatser. 4. uppl. Uppsala: Hallgren & Fallgren

Tänk på att rubrikerna i innehållsförteckningen föregås av siffror endast ifall rubrikerna inne i rapporten gör det. Siffror, och ibland även teckenstorlek, kan även användas för att visa rubrikernas nivåer.

Tips!
I de flesta ordbehandlingsprogram finns det mallar för innehållsförteckningar som programmet sedan skapar åt dig. Genom att använda dessa försäkrar du dig om att förteckningen blir korrekt och ser snygg ut. 

I denna film från Linköpings Universitet kan du bland annat lära dig mer om hur du enkelt skapar innehållsförteckningar, sidnummer och formatmallar i Microsoft Word.

Inledning

Inledningen innehåller oftast:

  • Bakgrund till ämnet
  • Syfte och problemformulering
  • Beskrivning av textens disposition

En inledning behövs för att engagera och sätta in läsaren i ämnet. Den fungerar som en mjukstart och orientering. Textens syfte ingår oftast i inledningen men ibland, speciellt i längre arbeten, låter man syftet få en egen underrubrik. I inledningen kan du också ge en bakgrund till ämnet och en översikt om det aktuella forskningsläget för att sätta in ämnet i ett större sammanhang. Inledningen syftar till att leda fram till uppsatsens problemformulering.

Tänk på att!
Skriv inte att du är intresserad av ämnet, utan beskriv istället varför det är intressant. Det är ämnet som ska vara i fokus, inte du som skribent.

Inledningen är inget du skriver på enbart i början av ditt arbete för att sedan lägga åt sidan. Det är en text som ska återspegla hela uppsatsen. Det är därför bra att återvända till inledningen under arbetets gång för att se om något behöver läggas till, tas bort eller omformuleras. Se gärna inledningen som en spegel av din diskussion och dina slutsatser. Allt du kommer fram till bör gå att koppla till det du har skrivit i din inledning.

Bakgrund

Bakgrunden ska ge läsaren den bakgrundsinformation hen behöver för att förstå i vilket sammanhang din undersökning gjorts. Beroende på omfattningen av din text ingår bakgrunden ibland i inledningskapitlet och står ibland som ett eget kapitel. Om du är osäker på vad som gäller – prata med din läraren eller handledare.

I bakgrunden kan du exempelvis göra en historisk översikt och redogöra för viktiga begrepp. Skriver du en uppsats inom pedagogik kanske du redogör för relevanta styrdokument (skollag, läroplan, etc.). Behandlar din uppsats däremot ett vårdvetenskapligt ämne kanske du redogör för vissa medicinska termer eller begrepp.

I bakgrundsavsnittet – eller i ett separat kapitel – redovisar du också tidigare forskning på området. Här beskriver du sådan forskning som är relevant för din egen uppsats. Det kan handla om liknande studier som gjorts eller studier vars forskningsresultat på något sätt kan relateras till dina resultat. Du ska också motivera varför den forskning du redovisar är relevant för din egen undersökning.

Tips!
Det bästa sättet att lära sig skriva en viss typ av text är att läsa andra texter av den texttypen. Fråga din lärare efter exempeltexter, eller sök i DiVA; där kan du hitta såväl studentuppsatser som forskningspublikationer som producerats vid ett stort antal svenska lärosäten.

Syfte och problemformulering

Syftet och problemformuleringen är själva kärnan i inledningen. Allt du skriver i inledningen, och i förlängningen i din uppsats, behöver därför stå i relation till syftet. Ibland kan du också behöva bryta ned din problemformulering till en eller flera forskningsfrågor. Läs mer om hur du formulerar syfte, problemformulering och forskningsfrågor under Syfte, problemformulering och forskningsfrågor i delen om skrivprocessen.

Beskrivning av textens disposition – metatext

Ett sätt att underlätta för läsaren är att i inledningen göra en beskrivning av hur uppsatsen är upplagd. Detta sätt att skriva på brukar kallas metatext. Metatext är text om texten.

Exempel på metatext hittar du på flera ställen i Skrivguiden, exempelvis i början på denna sida: ”I den här delen av Skrivguiden får du råd om vilka övergripande delar som bör finnas med i uppsatser och rapporter samt en beskrivning av vilken funktion de olika delarna har.”

Metatext fungerar som en vägvisare för läsaren. Du kan använda dig av metatext i samtliga delar av din uppsats. Mer information om metatext finns i delen skapar sammanhang.

Exempel på hur du kan påbörja din inledning

Ett sätt är att hänvisa till en aktuell händelse:

”I Aftonbladet kunde man den 7 september 2016 läsa att det var stora problem med bemanningen inom hemsjukvården i några av landets regioner. Det konstaterades att problemen funnits under längre tid, men att situationen på flera platser nu var akut. Detta är något som också uppmärksammats av…”

Ett annat sätt är att sätta det man vill skriva om i ett historiskt sammanhang:

”Redan 19XX skrev XXXXX XXXXX att frågan om ledarskap är en av de viktigaste för att skapa en långsiktigt hållbar arbetsmiljö. Flera forskare har fortsatt i XXXXX:s spår och…”

Det går också att kombinera de två:

”Redan 19XX skrev XXXXX XXXXX att frågan om ledarskap är en av de viktigaste för att skapa en långsiktigt hållbar arbetsmiljö. Med hänvisning till det kan det vara intressant att fundera över varför det, enligt Aftonbladet den 7 september 2016, framgår att flera regioner har stora problem med bemanningen inom hemsjukvården och att…”

Viktigt är också att du i uppsatsens avslutande del återknyter till den generella diskussion du började din text med. För det sista exemplet kan det se ut på följande vis:

”Som resultaten visat, och XXXXX påpekat, är ledarskap en av nyckelfrågorna för att skapa en långsiktigt hållbar arbetsmiljö. De undersökta arbetsplatser som arbetade förebyggande med personalhälsa och hade en tydlig plan för att hantera sjukskrivningar hade en lägre omsättning av personal, bättre tillgång på vikarier och…”

Det finns självfallet också flera andra sätt att tydliggöra för läsaren varför det ämne du valt är relevant. Du kan exempelvis utgå ifrån en personlig erfarenhet, kanske från en praktikplats du varit på, utgå ifrån en summering av tidigare forskning eller vända dig direkt till läsaren. Bara din fantasi sätter gränsen. Var dock noggrann med att hålla dig till de språkliga krav som ställs på en akademisk text. Var också uppmärksam på om en viss typ av inledning passar inom det ämnesområde du studerar. Inom vissa ämnesområden är det exempelvis rimligt att utgå ifrån egna erfarenheter medan det inom andra anses vara direkt olämpligt.

För inspiration: Läs igenom fem olika inledningar från studentuppsatser eller vetenskapliga artiklar. Fundera över hur skribenterna har formulerat sig. Väcker de ditt intresse? Kunde de gjort på något annat vis? Hittar du en bra formulering? Prova att använda den på din egen text. Kanske får det dig att se något du tidigare missat?

Teori

I en akademisk uppsats är det viktigt att redovisa teoretiska utgångspunkter och centrala begrepp inom det ämnesområde du valt för din uppsats. Ibland görs detta i ett eget kapitel, ibland görs det i inledningen och ibland görs det i metodkapitlet. Om du är osäker – hör med dina lärare vad som gäller inom ditt ämnesområde.

När du redovisar dina teoretiska utgångspunkter är det viktigt att du, med hänvisning till ditt syfte, motiverar varför just de teorier du valt är relevanta.

Vad är en teori?

Det är inte helt enkelt att ge ett svar på frågan om vad en teori är. Dels för att det skiljer sig mellan olika ämnesområden, dels för att begreppet har olika betydelser beroende på i vilket sammanhang det nämns. Det har säkert hänt att du utropat ”Jag har en teori!” när du anat ett samband mellan två närliggande händelser. Den typen av teorier fungerar alldeles utmärkt i vardagen, men för ett akademiskt arbete behöver teorier vara mer underbyggda än så.

Man bör alltså skilja på en vardaglig teori, som mer korrekt kan kallas en aning, ett möjligt orsakssamband eller en hypotes, och på en vetenskaplig teori, som är en förklaringsmodell. En vetenskaplig teori kan beskrivas som ett par glasögon du sätter på dig. Glasögonen får dig att se vissa delar av ditt material på ett tydligare sätt. Var därför noggrann med att välja en teori som passar ditt undersökningsmaterial och ditt syfte!

Viktigt att poängtera är att en teori inte är en given sanning. Sådana existerar inte inom forskningen. Däremot är det en modell som, vid tidigare forskning, visat sig förklara mer eller mindre komplicerade samband. En vardaglig teori kan således, genom forskning, bli en vetenskaplig teori.

Eftersom ingen teori kan sägas beskriva sanningen finns det också alltid teorier som motsäger varandra. Och eftersom teorier uppstår ur forskning är de också under ständig utveckling. Var därför alltid uppmärksam på de teorier du väljer. Kanske ser du ett samband som någon annan har missat? Då har du en möjlighet att visa på brister i, eller utveckla, den teori du valt. Det är genom att testa teorier på verkliga händelser som vi får bevis för hur väl de förklarar den värld vi lever i. På så sätt har många av de teorier som vi idag tar för självklara, som till exempel evolutionsteorin, utvecklats. Även om evolutionsteorin av många ses som en sanning är den inte det – ett lämpligare sätt att beskriva den på är som den överlägset bästa förklaringsmodell som vi har tillgång till just nu.

Tänk på att!
Förväxla inte teorikapitlet med den del av bakgrunden som rör tidigare forskning.

Metod

Metodbeskrivningen är en viktig del av din uppsats då mycket av din trovärdighet skapas här. Det är i metodkapitlet som du berättar vad du har gjort, och förklarar varför. Du ska också beskriva hur du samlat in ditt material, vilka avgränsningar du gjort och hur du kommer att analysera det material du samlat in.

Det första du ska tänka på när du skriver metodkapitlet är att den metod du valt ska återspegla det syfte texten har. Du ska alltså beskriva ditt val av metod och hur du använder den för att belysa och besvara din problemformulering eller forskningsfråga. Du ska därtill beskriva på vilket sätt de val du gjort påverkat undersökningens validitet och reliabilitet.

Vad är validitet och reliabilitet?

Förenklat kan man säga att validitet och reliabilitet beskriver hur väl man lyckats mäta det man velat mäta. För att få fram trovärdiga resultat är det viktigt att du eftersträvar hög validitet och reliabilitet.

Hög validitet har en undersökning om den handlar om det som är viktigt i sammanhanget, alltså om den data som tagits fram är relevant för uppgiftens syfte. Har du exempelvis undersökt hur flyktingar från Syrien upplevt sin första kontakt med Migrationsverket? Då är det viktigt att du bland annat tydliggör för läsaren hur många du intervjuat, vilken typ av frågor du ställt, hur deltagarna valts ut och hur analysen av materialet gått till.

Hög reliabilitet har en undersökning om mätningen är genomförd på ett korrekt sätt, alltså om du varit noggrann när du tagit fram din data. Ingår det i din undersökning att väga mindre volymer av olika ämnen? Då är det viktigt att du tydliggör för läsaren att du kontrollerat att den våg du använder är korrekt inställd, att den visar ett tillräckligt exakt resultat, att du nollställt vågen mellan varje mätning och att miljön du arbetar inte orsakar några felkällor. Består din undersökning av enkäter? Då är det viktigt att du tydliggör för läsaren att de svarande har haft så likvärdiga förutsättningar som möjligt för att svara på frågorna.

Begreppen reliabilitet och validitet har sitt ursprung i kvantitativ forskning, men används idag också inom kvalitativ forskning. Av naturliga skäl skiljer sig användandet av begreppen något åt vad gäller de olika metoderna, men grundförutsättningarna är de samma; utan hög reliabilitet och validitet går det inte att åstadkomma god forskning. Särskilt viktigt är detta om du påstår att du utifrån materialet kan dra generaliserbara slutsatser.

Här kan du läsa mer om validitet och reliabilitet: http://infovoice.se/fou/bok/10000035.shtml

Om du till exempel har gjort intervjuer, vad kan du säga om deras validitet och reliabilitet? Och om du gjort ett kemiskt experiment, hur säker kan du vara på att du använt rätt instrument? Hur pass säkra slutsatser kan du dra utifrån den metod du använt? Är urvalet tillräckligt stort? Går resultaten att generalisera? När du besvarar dessa frågor kommer de olika delarna av uppsatsen att länkas samman. I praktiken betyder detta att du i metodkapitlet visar att du har förstått den praktiska betydelsen av de teoretiska begrepp du använder i din text.

Rör din undersökning människor eller djur? Då behöver du också ha med en forskningsetisk diskussion i ditt metodkapitel.

Ibland ingår också en metoddiskussion i metodkapitlet. Metoddiskussionen är en text där du diskuterar styrkor och svagheter med ditt val av metod i relation till ditt syfte och ditt undersökningsmaterial. Andra gånger ingår metoddiskussionen i diskussionskapitlet.

Tänk på att!
Du ska inte skriva att din undersökning har hög validitet och reliabilitet. Istället ska du, genom att beskriva hur du gått tillväga, övertyga läsaren om att så är fallet.

Resultat, Analys och Diskussion

En av uppsatsens mest centrala delar är resultatredovisningen och efterföljande diskussion. Det är här du presenterar ditt empiriska material, det vill säga vad du har kommit fram till. Det är också här du analyserar din empiri. Det kan innebära att du på olika sätt sätter dina resultat i relation till vad tidigare forskning kommit fram till eller hur pass väl de svarar mot dina teoretiska utgångspunkter. Hur står sig dina resultat i jämförelse med tidigare studier? Finns det likheter? Finns det skillnader? Hur kan teorier förklara dina resultat?

Det kan förekomma olika kombinationer av delarna Resultat, Analys och Diskussion, beroende på ämnesval och traditioner. Ibland genomförs analysen i form av en diskussion, ibland parallellt med resultatredovisningen. Därmed kan rubriksättningen se lite olika ut. I exempelvis den vanligt förekommande IMRoD-modellen används huvudrubrikerna Introduktion, Metod, Resultat och Diskussion. Analysen har alltså inget eget kapitel utan ingår vanligtvis i resultatdelen. Detta betyder dock inte att analysen har en mindre viktig funktion i texter som är skrivna efter IMRoD-modellen. Alla akademiska texter behöver ha med såväl resultat som analys och diskussion.

Vad är då skillnaden mellan resultat, analys och diskussion? Ett sätt att beskriva det på är genom att likna arbetet vid ett pussel. Du börjar med det empiriska materialet – pusselbitarna. I analysen undersöker du varje detalj av empirin för att förklara vad de betyder och har för funktion – placera bitarna i pusslet. En diskussion handlar slutligen om att tolka och förstå helheten – det färdiga pusslet.

Att tänka på när du skriver resultat, analys och diskussion:

  • I resultatdelen ska du presentera, återge, redogöra, organisera och kategorisera.
  • I analysdelen ska du, med bakgrund i de teorier du valt, tolka, jämföra, förklara och kontrastera.
  • I diskussionsdelen ska du sammanfatta, generalisera, motivera, ifrågasätta, ta ställning och blicka framåt.

Resultaten, eller empirin, ska redovisas sakligt och objektivt. Har du till exempel genomfört en intervjustudie ska du i resultatavsnittet beskriva vad som framkommit i genomförda intervjuer, utan att tolka eller värdera informanternas utsagor. Tänk på att redovisa empirin på ett tillgängligt och överskådligt sätt. Du ska inte redovisa ordagrant vad respektive informant säger, utan sammanfatta huvuddragen utan att viktig information går förlorad.

Tips!
Tematisera gärna innehållet i ditt resultatavsnitt, t.ex. utifrån uppsatsens forskningsfrågor. Det gör redovisningen lättare att överblicka. Ett annat sätt att underlätta för läsaren är att använda sig av metatext.

I analysdelen ska du, med utgångspunkt i teorin, förklara hur dina resultat hänger samman. Här är det viktigt att du undviker att ha egna åsikter eller att lyfta in nya teorier. Allt du skriver måste vara kopplat till ditt syfte och de teorier och metoder du tidigare beskrivit. Var också noggrann med att belägga allt du skriver med tydliga referenser.

I diskussionsdelen ska du slutligen lyfta analysen och resultatet till en generell nivå. Du kan exempelvis utgå ifrån följande frågor: Går det att göra alternativa tolkningar av dina resultat? Är resultaten generaliserbara? Hur står sig resultaten i förhållande till jämförbara studier? Vad betyder resultaten för de praktiska verksamheter du undersökt (om du undersökt sådana)? Vilka möjligheter och behov till fördjupad forskning ser du?

Tips!
I Dan Åkerlunds ”Guide till akademiskt skrivande” kan du hitta många konkreta tips på vad du bör tänka på när du skriver uppsatsens olika delar.

Avslutning – slutsatser eller summering?

Avslutningen på en uppsats kan se olika ut och vara olika lång. Inom vissa ämnesområden räcker det med en eller ett par meningar medan man inom andra kan skriva flera sidor. En del uppsatser kräver konkreta slutsatser, medan det för andra passar bättre med en summering. Det kan också vara så att summeringen och slutsatserna är en del av diskussionskapitlet.

Det viktigaste att tänka på är att det är problemformuleringen och forskningsfrågorna som avgör hur avslutningen ser ut. Kom också ihåg att en forskningsfråga som inte får något entydigt svar också är ett giltigt resultat.

Om du skriver en summering ska den upprepa de viktigaste delarna av studien, men gärna formulerat på ett nytt sätt, till exempel genom att sätta in dem i ett större sammanhang. I avslutningen bör du också sätta in ditt arbete i ett större perspektiv och peka på en möjlig fortsättning. Under arbetets gång kan det ha dykt upp nya problemformuleringar och intressant litteratur som du skulle kunna ha följt upp men som har fallit utanför ramarna för ditt projekt. Skriv gärna någon rad om det.

Tips!
Se avslutningen som en spegling av inledningen. I inledningen beskrev du vad du skulle göra, i avslutningen visar du på att du gjort det. Genom att på detta sätt knyta ihop din text guidar du läsaren till det du anser är det viktigaste bidraget till det ämne du undersökt – du kommunicerar ditt innehåll och fullföljer ditt uppdrag som skribent av en vetenskaplig text.

Referenslista

Efter dina avslutande ord följer referenslistan. Se till att du använder det valda referenssystemet på ett konsekvent vis. Korrekturläs gärna referenslistan flera gånger, det är lätt att missa småfel. Mer om hur du arbetar med referenser hittar du i delen Hantera referenser.

Bilagor

Om du har några bilagor placeras de alltid sist i din uppsats. Har du gjort en enkätstudie eller intervjuer? Då ska enkäten och intervjuguiden vara med som bilagor. Är du osäker på vad du ska ta med som bilaga? Fråga din lärare eller handledare.

Till ett QUIZ

Vad vet du om uppsatsens delar?