Skrivprocessen

Att börja skriva en akademisk text är något som känns överväldigande för många. Då kan det vara nyttigt att påminna sig att skrivarbetet är en process som består av flera olika faser. De allra flesta texter omarbetas ett flertal gånger innan de får sitt slutgiltiga utseende, vilket gör det viktigt att du börjar i god tid, planerar ditt skrivarbete och skriver kontinuerligt. I det här avsnittet får du tips på hur du kan göra det på ett effektivt sätt.

Din skrivprocess

En viktig utgångspunkt för ett lyckat skrivande är att du hittar ditt sätt att skriva på: din egen skrivprocess. Fundera därför över vad som är dina styrkor och svagheter gällande skrivandet. Har du svårt att komma igång? Hinner du sällan bli helt färdig med dina texter? Har du svårt att hålla den röda tråden? Innehåller texterna många småfel? Genom att då och då stanna upp och analysera vad som fungerar och vad som inte fungerar i ditt skrivande kommer du få en bra bild av vad du behöver förändra. Utifrån den analysen kan du sedan, inför varje skrivuppgift, göra upp en plan som gör det lättare för dig att skriva en bra text som är helt färdig när det är dags för inlämning. Gör du detta regelbundet kommer skrivandet gå lättare för varje text du skriver.

Använda AI?

Det går utmärkt att använda AI-verktyg för olika delar av skrivprocessen, men det är inte alltid det är tillåtet eller lämpligt. För att läsa mer om hur du kan använda det på ett bra sätt, se sidan: Generativ AI i akademiskt skrivande.

Skrivprocessen olika faser

Skrivprocessen består av hela det arbete du gör, från tankar och utkast till den färdiga texten. Förenklat kan den delas in i tre faser: planera, formulera och bearbeta. Genom att ta hänsyn till samtliga dessa faser kommer du att spara mycket tid, och ha större möjlighet att skriva en riktigt bra text. Viktigt att tänka på är samtidigt att skrivandet inte är en linjär process. Som helhet rör man sig visserligen framåt mot den färdiga texten, men på vägen behöver man ofta hoppa tillbaka i processen för att se över sådant som sin planering, textens struktur och textens syfte.

Se till att du har tid att gå igenom alla faser av skrivprocessen, från de första kreativa stegen, då du undersöker vad du ska skriva om, till de avslutande stegen då du gör texten så läsarvänlig som möjligt. För att hinna det är det viktigt att du börjar skriva så snart du kan.

Planera

I denna fas, som också kallas förstadiet, är ditt fokus att skapa så goda förutsättningar som möjligt för ditt skrivande. Detta görs genom att du analyserar skrivsituationen, funderar över vilket typ av material du behöver, samt påbörjar arbetet med syfte och eventuella problemformuleringar.

Analysera skrivsituationen

Det första steget är att analysera din skrivsituation, det vill säga att förstå vad som förväntas av dig. Ofta framgår det av den uppgift du fått, samt av delprovets lärandemål. Men ju längre på utbildningen du kommer desto större ansvar läggs på dig som student att själv förstå vad förväntningarna är, samt välja ut vad din text ska behandla.

En startpunkt för analysen är följande frågor:

• Vilken typ av text ska jag skriva?
• Vem är den tänkta läsaren?
• Vad ska jag skriva om?

Vilken typ av text ska jag skriva?

Beroende på vilken typ av text du ska skriva behöver du lägga olika mycket fokus på textens olika delar. Texttypen styr också hur formellt eller informellt du bör formulera dig. Är det en vetenskaplig rapport, en essä, en reflektion eller en hemtentamen du ska skriva? Ska texten vara redovisande eller argumenterande? Kanske både och? Med utgångspunkt från svaren på dessa frågor väljer du som skribent hur du lägger upp din skrivprocess och strukturerar din text.

Till de flesta uppgifter inom högre utbildning medföljer instruktioner om hur texten förväntas se ut och vad den förväntas innehålla. Läs dem noga! Har du svårt att förstå dem? Fråga din lärare eller dina kurskamrater.

Vem är den tänkta läsaren?

Den tänkta läsaren ger dig en idé om vilken språklig nivå du bör hålla och vilka förkunskaper du kan förutsätta att läsaren har. Det vanligaste vid skrivandet av akademiska texter är att man skriver för en specialist inom ämnet. Det vill säga någon som, precis som du, har en hel del förkunskaper men är intresserad av att veta mer. Om det inte framgår av uppgiften vem läsaren är rekommenderar vi att du tänker dig en läsare som är på ungefär samma utbildningsnivå som du själv, som exempelvis en av dina studiekamrater.

Vad ska jag skriva om?

När du fått omständigheterna runt uppgiften klara för dig är det dags att titta på vad texten ska innehålla. Ibland framgår detta helt och hållet av uppgiften, men vid större självständiga arbeten är det du själv som behöver svara på den frågan. Viktigt är då att det ämne du väljer är anpassat till uppgiften vad gäller såväl omfång som ämnesområde. 

Redan här är det bra om du, med hjälp av instruktionerna, formulerar ett enkelt syfte som kan hjälpa dig framåt i skrivprocessen. Genom att göra detta underlättar du för dig själv i utforskandet och begränsandet av ditt ämne. Tänk dock på att få skribenter håller fast vid sitt ursprungliga syfte och sin problemformulering under arbetets gång. Lägg därför inte alltför mycket tid på att komma på den perfekta syftes- eller problemformuleringen. Nöj dig med en som är tillräckligt tydlig och fokuserad för att du ska kunna påbörja arbetet. Textens slutgiltiga syfte formulerar du när texten är så gott som färdig.

Utforska ämnet

Under planeringsarbetet bör du också fundera över hur du ska gå tillväga för att hitta material till texten. För vissa skrivuppgifter kan det vara enkelt, då materialet finns beskrivet i uppgiftsinstruktionerna. Men för mer avancerade uppgifter är det du själv som måste besluta vilket material du behöver för att kunna utreda textens syfte. Om du har möjlighet, låt arbetet med vad du ska skriva ta tid. Sök och läs så mycket du hinner, särskilt om du har en friare uppgift att skriva.

Oftast består det mesta av materialet av annan litteratur, som vetenskapliga artiklar, kursböcker, rapporter, lagtexter och så vidare. Dessa hittar du i första hand via ditt biblioteks sökverktyg och databaser. Beroende på hur avancerad text du ska skriva behöver du fundera över hur du söker efter denna information. I början av utbildningen är det oftast inte så styrt, men ju längre du kommer desto mer noggranna förväntas dina sökningar vara. Mer om hur du går tillväga för att göra relevanta och korrekta sökningar hittar du på under avdelningen Söka.

Se samtidigt till att du sparar alla källor och all information du hittar och eventuellt kan komma att använda dig av i arbetet. Spara gärna en kopia av texter du hittar på nätet då dessa i värsta fall kan ha tagits bort nästa gång du försöker hitta dem. Samla all information om dina källor, exempelvis i ett dokument, så underlättar du arbetet med källförteckningen senare. Mer om hur du sparar och hanterar referenser hittar du på sidan Referera.

Begränsa ämnet

När du har valt ämne är nästa steg att begränsa ämnet till uppgiften. Genom att gå igenom och sortera det insamlade materialet väcks förhoppningsvis tankar om något särskilt intressant som du kan arbeta vidare med. För att sätta ord på detta särskilda använder man sig av syfte, problemformulering och forskningsfrågor. Kanske har du redan påbörjat sådana? Då är det läge att vidareutveckla det här.

Syfte, problemformulering och forskningsfrågor

Genom att formulera ditt intresse till ett syfte, en problemformulering och/eller en eller flera forskningsfrågor underlättar du för såväl dig själv som för läsaren att förstå vad du vill ha sagt med din sagt.

Det är inte helt självklart var skiljelinjerna mellan dessa tre begrepp går och om du behöver använda dig av alla tre. Ibland använder man sig också av andra begrepp som till exempel problemställning eller frågeställning. Om det inte framgår av uppgiftens instruktioner är det bra om du diskuterar vad som krävs med din lärare eller handledare.

Om du använder dig av såväl syfte som problemformulering och forskningsfrågor är det viktigt att tänka på att samtliga sätt du beskriver din undersökning på måste vara överensstämmande. De har nämligen samma funktion: att avgränsa det ämnesområde du valt, för dig själv och för dina läsare.

Generellt kan man säga att syfte och problemformulering är något vidare begrepp, och syftar till att ta ett helhetsbegrepp på det arbete du gjort. Dessa kan vid behov brytas ned i en eller flera forskningsfrågor, som ytterligare förtydligar vad texten handlar om.

Tänk på följande när du formulerar ditt syfte:

• Syftet ska alltid skrivas i presens, alltså syftet är, inte syftet var. Detta för att texten är riktad till en läsare, och att läsaren alltid möter texten i presens (nutid). All text som handlar om texten ska skrivas i presens.

Tänk på följande när du formulerar en problemformulering:

• Problem behöver inte vara ett negativt laddat ord inom vetenskapen. Mer rättvist är att kalla det en lucka i vår kunskap. Ofta handlar problemformuleringar om att skribenten vill undersöka en nisch inom ett ämnesområde som inte tidigare är undersökt, eller om att jämföra tidigare studier för att se om det går att hitta några intressanta samband.

Tänk på följande när du formulerar forskningsfrågor:

• Forskningsfrågor är en typ av frågor som du ställer till din text och till ditt undersökningsmaterial. Blanda inte ihop forskningsfrågor med frågor du ställt som en del av din undersökning. Om du till exempel intervjuat personer eller gjort en enkät har du säkerligen ställt ett antal frågor. Detta är inte forskningsfrågor.

Formulera

I denna fas, som också kallas skrivstadiet, sker det mesta av skrivarbetet. Viktigt att tänka på här är att inte bli så uppslukad av skrivandet att du glömmer vart du är på väg. Kolla med jämna mellanrum av mot din planering för att se att du håller deadline, inte missar något lärandemål och får med allt du vill ha sagt. Tänk också på att delar av planeringen kan justeras om det visar sig att du under skrivandet hittar nya aspekter av ämnet du undersöker.

Gör en grov plan

Ofta är det bra att redan på ett tidigt stadium påbörja stommen till din text, det vill säga skapa den struktur som du ska fylla med innehåll. Ju tydligare strukturen är för dig, desto enklare kommer det vara att uppfylla kraven på den texttyp du ska skriva. Läs därför igenom uppgiftsinstruktionen noggrant, då den innehåller de viktigaste detaljerna av vad som förväntas av dig.

En bra strategi är att inte nöja sig med rubriker som inledning, metod, analys, diskussion och så vidare. Lägg också till rubriker som har ett innehåll som är kopplat till det du faktiskt skriver om. Det kommer underlätta mycket för dig när du sedan ska fylla de olika delarna med innehåll.

Beroende på vilket ämne du skriver om är det viktigt att du är uppmärksam på vilka krav som ställs på den färdiga textens utseende. Medan det inom humanistiska ämnen är vanligt med innehållsliga rubriker används detta oftast inte inom exempelvis naturvetenskap, teknik och medicin. Detta betyder dock inte att du inte kan använda dig av rubriker som ett sätt att sätta igång och komma vidare i din skrivprocess. Var bara uppmärksam på att den slutliga texten stämmer överens med de krav som gäller inom ditt ämnesområde.

Att arbeta med underrubriker kommer med stor sannolikhet underlätta ditt skrivande, vilket du kommer att upptäcka när du till exempel påbörjar inledningen och plötsligt får en idé som passar bättre i metod- eller diskussionskapitlet. Har du då redan skapat en stomme så är det enkelt att lägga till några rader eller göra en ny underrubrik på rätt plats, för att sedan återgå till inledningen utan att glömma den smarta tanke som dykt under skrivarbetet. Skriver du en uppsats och vill ha utförliga tips om hur du ska strukturera den? Gå till sidan Uppsatsens delar.

Att bygga en text:

Få inspiration i arbetet med din skrivprocess i filmen från Lunds universitet med Susanne Pelgers föreläsning ”Att bygga en text” (3 min):

Skriv och läs

När du har stommen klar är det dags att börja skriva din text. Om du sedan tidigare har gjort någon form av anteckningar eller tanketexter kan du börja med att placera in dessa under respektive underrubrik. Var dock redan nu uppmärksam på att den färdiga texten ska vara kommunikativ, så det skadar inte om du redan nu börjar tänka på mottagaren av din text.

Efter hand som du skriver kommer du märka att du behöver läsa på mer för att fördjupa dig inom olika områden. Du kommer också märka att vissa delar av din ursprungliga idé om texten inte längre är relevanta, medan nya intresseområden dyker upp. Detta kan vara stressande om man inte från början har planerat för det. Se därför till att börja skriva i god tid så att du under skrivprocessen har tid att både söka nytt material och arbeta in det i din text.

Viktigt att påminna sig är att i den här fasen kommer de olika delarna av din text vara olika färdiga. Det är inget problem, så länge du själv är medveten om det. En bra text skrivs sällan i ett sträck, från inledning till avslutning. Som skribent rör man sig fram och tillbaka i texten. Man skriver, läser och skriver om, ofta flera gånger för varje stycke. Av den anledningen är det, särskilt om du har lätt att fastna i det, onödigt att i det här stadiet vara alldeles för noggrann med finjusteringen av meningar och detaljer. Det är bättre att göra när du har arbetat igenom textens olika delar ett par gånger.

Vill du läsa mer om hur du formulerar en bra akademisk text? Se våra sidor Skapa sammanhang och Det akademiska språket.

Revidera

För att skriva en bra text behöver man ta hjälp av läsare. Den viktigaste sådana läsaren är du själv. Det innebär att du behöver arbeta upp din förmåga att se din text utifrån. Delvis gör man förstås det hela tiden när man skriver, men det är bra om man också gör det mer formellt. Det är nämligen inte helt enkelt att i skrivögonblicket både vara avsändare och mottagare av samma text. Som skribent blir man ofta blind för den egna texten. För att minska risken för det kan man låta texten vila någon eller några dagar. Andra bra knep är att skriva ut den på papper, spara den som pdf-fil och läsa texten högt för sig själv. Genom att göra det skapar du distans till det skrivna och kan se på texten i sin helhet, med delvis nya ögon. Samtidigt underlättar du för dig själv att inte gå in i skrivläge så snart du hittar något du vill korrigera, vilket är lätt hänt om man läser direkt i ordbehandlaren.

Respons

Ett viktigt steg i skrivprocessen är att ta emot respons. Detta är något som många oroar sig för. Om du gör det – försök att påminna dig att responsen är ett verktyg för att hjälpa dig framåt, inte kritik mot din person eller dig som skribent. Generellt sett är vi dåliga på att såväl lämna ifrån oss texter som att ge och ta emot respons. Men det enda sätt vi kan bli bättre på är genom att öva.

Genom övning kommer du att märka att du får mer nytta av den respons som du tar emot, samtidigt som dina kurskamrater får mer nytta av den respons du ger dem. Som bonus kommer det också bli lättare för dig att växla mellan att vara skribent och läsare av dina egna texter.

Kom samtidigt ihåg att det alltid är du som är ansvarig för din text. Du behöver alltså inte ändra allt som andra har invändningar emot. Däremot ska du ha bra argument för att inte göra ändringarna. Dessa ska du dock inte meddela vid responstillfället, då det viktigaste då är att ta in förslag på förbättringar, inte att argumentera emot dem. Förslagen och argumenten ska du istället använda för att förbättra din text.

Omarbetning

Att få respons och omarbeta sin text sker oftast i flera steg, och antalet omarbetningar stiger med uppgiftens omfång. Det du först och främst behöver tänka på i omarbetningsfasen är att du nu är i färd med att skapa en presentationstext. Ju närmare deadline du kommer, desto mer behöver du alltså utgå ifrån den högra kolumnen av Dysthe, Hertzberg och Løkensgard Hoels modell. Från att förklara för dig själv ska nu texten inriktas mot att förklara för andra. Om du använt dig av ett personligt språk ska du, i de fall uppgiften kräver det, nu göra det mer formellt. Mer om hur du gör det kan du läsa om i delarna Skapa sammanhang och Det akademiska språket.

Samtidigt befinner du dig fortfarande i en kreativ process. Det är därför viktigt att du ger dig tid att tänka nytt och utveckla tankegångar som du haft eller får under arbetet. Lägg inte alltför mycket tid på att skriva perfekta meningar, då är risken stor att du fastnar i detaljer.

Bearbeta

Denna sista fas i skrivprocessen kallas också för efterstadiet. När du kommer hit bör du ha kommit så pass långt med din text att du har alla delar på plats. Fokus ligger här på att göra de sista förbättringarna av texten så att den helt säkert uppfyller kraven.

Att tänka på under bearbetningsfasen:

• Står det jag vill ha sagt i texten? Framgår textens huvudtankar klart och tydligt vid en första genomläsning?
• Följer texten en struktur som stödjer texttypen och tydligheten? Behöver något stycke eller några meningar flyttas?
• Har texten en stil som överensstämmer med det som krävs av uppgiften och det akademiska sammanhang den är skriven i?
• Är all formalia korrekt?

Tänk på läsaren

En gemensam aspekt för alla akademiska texter är att de ska kommunicera ett särskilt innehåll på ett så precist och koncentrerat sätt som möjligt. Som skribent är det alltså ditt mål att en läsare ska kunna tillgodogöra sig innehållet genom att läsa texten. Detta kan låta självklart, men faktum är att det är något av det svåraste i skrivprocessen. Anledningarna till det är oftast en av eller båda dessa:

1. Eftersom man har allt i huvudet själv glömmer man att synliggöra det i texten.
2. Eftersom läraren som ska bedöma texten redan vet allt behöver man inte vara så tydlig.

Problemet med båda dessa är att de inte tar hänsyn till att ett av grundkraven för akademiskt skrivande är texten ska vara kommunikativ, och att det är skribentens uppgift att se till att informationen i den går från avsändaren till mottagaren.

Men vem är då den tänkta läsaren av texten? Om det inte framgår av instruktionerna kan du utgå ifrån att det är en student som är på ungefär samma kunskapsnivå som du själv. Skriv därför som om du skulle förklara för någon som inte har dina specialistkunskaper om ämnet, men som är intresserad av att veta mer om just det du fördjupat dig inom.

Säkerställ helheten

I bearbetningsfasen är det också viktigt att se till att det du skrev i början av skrivprocessen nu överensstämmer med det du kommit fram till i slutet av skrivprocessen. Gå därför tillbaka till inledningen av texten och se till så att den faktiskt handlar om det du skrivit om. Fortsätt därefter med syftet och textens olika delar, fram till dina slutsatser. Särskilt viktigt är detta när du arbetat med en text under lång tid, som en större rapport eller en uppsats.

Korrekturläs

När du känner att du fått med allt som du behöver ha med, att texten har en röd tråd och du har använt dig av ett språk och form som passar den uppgift du ska skriva är det dags att korrekturläsa texten. Det är nu du har möjlighet att hitta fel och oklarheter som enkelt kan rättas till.

Att tänka på vid korrekturläsningen:

• Följer rubrikerna en logisk ordning?
• Är stavning och meningsbyggnad korrekt?
• Är kommatecken, punkter och stycken riktigt placerade?
• Förstår du alla ord som du använder? Om inte – dubbelkolla med litteraturen. 
• Är tabeller och figurer korrekt utformade?
• Har du genomgående rätt typsnitt, teckenstorlek och radavstånd?
• Ser referenserna korrekta ut både i den löpande texten och i källförteckningen?

Vid större arbeten kan du också behöva se över följande:

• Är sidnumreringen korrekt?
• Följer titelsidan de riktlinjer som gäller?
• Har du fått med alla bilagor?

Ta gärna hjälp av någon annan för att korrekturläsa din text. Det är lätt att bli blind för sina egna fel och läsa in sådant som faktiskt inte står i texten.

Om du har möjlighet – skriv ut din text på papper. För de flesta är det mycket lättare att läsa texter i pappersform. Det hindrar dig också från att ändra detaljer i texten medan du läser, vilket gör att du har större möjlighet att se texten i sin helhet. 

Till ett QUIZ

Vad vet du om skrivprocessen?