Att börja skriva en akademisk text är något som känns överväldigande för många. Då kan det vara nyttigt att påminna sig att skrivarbetet är en process som består av många olika faser. De allra flesta texter omarbetas flera gånger innan de får sitt slutgiltiga utseende. I det här avsnittet får du tips på hur du kan underlätta detta arbete.
Din skrivprocess
En viktig utgångspunkt för ett lyckat skrivande är att du hittar ditt sätt att skriva på: din egen skrivprocess. Se därför till att, inom det område du förväntas skriva inom, skriva om något som engagerar dig. Får ett ämne dig att ställa frågorna ”hur” och ”varför”? Då har du troligtvis hittat något som är värt att skriva om. Det är nämligen nyfikenheten och upptäckarlusten bakom de frågorna som ligger bakom det mesta av den forskning som gjorts. Så gör som forskarna – utgå ifrån dina egna tankar och erfarenheter. Vad engagerar dig? Vad är just du intresserad av? Ta vara på möjligheten att utveckla dina egna idéer, testa dina förkunskaper och lära dig mer om det som gjort att du sökt dig till din utbildning!
Skrivprocessen i sin helhet
Skrivprocessen består alltså av hela det arbete du gör, från tankar och utkast till färdig text. Beroende på var i processen du befinner dig kommer du att märka att de texter du skriver ser olika ut. Vissa av dem kommer också att avvika från de krav på tydlighet och precision som är grundläggande för den akademiska texten. Viktigt att påminna sig då är att dessa krav gäller den färdiga texten. För att utveckla dina tankar och din text kan du behöva använda dig av ett mindre formellt skrivande.
Skrivprocessens sex faser
En förenklad modell av skrivprocessen kan se ut på nedanstående sätt. Viktigt att komma ihåg är att det akademiska skrivandet inte är en linjär process. Detta illustreras av pilarna i modellen. Det är vanligt att man till exempel behöver gå tillbaka och göra tillägg i förarbetet, göra nya utkast eller kanske korrigera sitt syfte. Det kan också vara så att du behöver göra flera omarbetningar av din text. Ge dig tid till att gå igenom alla faser av skrivprocessen, från de första kreativa stegen då du undersöker vad du ska skriva om till de avslutande stegen då du gör texten så läsarvänlig som möjligt. För att hinna det är det viktigt att du börjar skriva så snart du kan.
1. Förarbete
Förarbetet består av att
- analysera uppgiften och skrivsituationen samt bestämma vad du ska skriva om
- påbörja arbetet med syfte och problemformulering
- fundera över vilken typ av material du behöver
Det första du behöver göra är alltså att analysera uppgiften och skrivsituationen. Ofta framgår omständigheterna av den uppgift du fått, men i annat fall får du själv analysera vad som bäst lämpar sig för uppgiften. Efter detta formulerar du en plan över det egna skrivandet. Med en plan över skrivarbetet och hur texten ska struktureras blir skrivandet mer självklart och logiskt. Kom ihåg att det förarbete du gör är textens stomme!
Analys av uppgiften och skrivsituationen
För att analysera uppgiften behöver du undersöka följande frågor:
- Vilken typ av text ska skrivas?
- Vem är den tänkta läsaren?
- Vad ska jag skriva om?
Vilken typ av text ska skrivas?
Beroende på vilken typ av text du ska skriva behöver du lägga olika mycket fokus på textens olika delar. Texttypen styr också hur formellt eller informellt du kan formulera dig. Är texten av argumenterande karaktär? Då är det viktigt att du bygger upp din text så att dina argument blir tydliga för dina läsare. Är det istället en vetenskaplig rapport, en krönika eller ett reportage? Då gäller andra riktlinjer för dessa texttyper. Därför bör du först och främst ta reda på vilken typ av text du ska skriva. Gemensamma aspekter för alla akademiska texter hittar du under Skriva.
Vem är den tänkta läsaren?
Den tänkta läsaren ger en fingervisning om vilken språklig nivå du bör hålla och vilka förkunskaper du kan förutsätta att läsaren har. Det vanligaste vid skrivandet av akademiska texter är att man skriver för en specialist inom ämnet. Det vill säga någon som, precis som du, har en hel del förkunskaper men är intresserad av att veta mer. Om det inte framgår av uppgiften vem läsaren är rekommenderar vi att du tänker dig en läsare som är på ungefär samma utbildningsnivå som du själv, som exempelvis en av dina studiekamrater.
Många oerfarna skribenter gör misstaget att skriva för sin lärare eller för sig själv. Ett vanligt problem med texten blir då att skribenten struntar i att förklara vissa begrepp, som hen vet att hen själv eller läraren känner till.
Vad ska jag skriva om?
När du fått uppgiften klar för dig är en del av det förberedande arbetet gjort. Den viktigaste frågan att svara på då är vad du ska skriva om. Ibland framgår detta av uppgiften, men vid större självständiga arbeten är det du själv som behöver svara på den frågan. Viktigt är att det ämne du väljer är anpassat till uppgiften vad gäller såväl omfång som ämnesområde. Genom att omformulera ditt ämne till ett syfte, en problemformulering och/eller en eller flera forskningsfrågor underlättar du för såväl dig själv som för läsaren att förstå vad det är som är ditt huvudintresse. Mer om hur du gör det kan du läsa om under rubriken Syfte, problemformulering och forskningsfrågor.
Viktigt att tänka på är att du låter arbetet med vad du ska skriva om ta tid. Det är också viktigt att du inte är rädd för att ändra dig under arbetets gång. Få skribenter håller fast vid sitt syfte och sin problemformulering under arbetets gång. Lägg därför inte alltför mycket tid på att komma på den perfekta syftes- eller problemformuleringen. Nöj dig med en som är tillräckligt tydlig, fokuserad och komplex för att du ska kunna påbörja arbetet.
Viktigt är också att du sparar alla källor och all information du hittar och eventuellt kan komma att använda dig av i arbetet. Spara gärna en kopia av texter du hittar på nätet då dessa i värsta fall kan ha tagits bort nästa gång du försöker hitta dem. Samla all information om dina källor, exempelvis i ett dokument, så underlättar du arbetet med källförteckningen senare. Mer om hur du sparar och hanterar referenser hittar du på sidan Hantera referenser.
Syfte, problemformulering och forskningsfrågor – att begränsa ämne
När du valt ämne är nästa steg att begränsa ämnet till uppgiften. Genom att gå igenom och sortera det insamlade materialet väcks förhoppningsvis tankar om något särskilt intressant som du kan arbeta vidare med. För att sätta ord på detta särskilda använder man sig av syfte, problemformulering och forskningsfrågor.
Det är inte helt självklart var skiljelinjerna mellan dessa tre begrepp går och om du behöver använda dig av alla tre. Ibland använder man sig också av andra begrepp som till exempel problemställning och frågeställning. Om det inte framgår av uppgiftens instruktioner är det bra om du diskuterar vad som krävs med din handledare eller någon annan som är insatt i det ämnesområde du skriver inom.
Om du använder dig av såväl syfte som problemformulering och forskningsfrågor är det viktigt att tänka på att samtliga sätt att beskriva din undersökning på måste vara överensstämmande. De har också alla samma funktion: att avgränsa det ämnesområde du valt och beskriva för en läsare vad det är du gjort.
Generellt kan man säga att syfte och problemformulering är något vidare begrepp, och syftar till att ta ett helhetsbegrepp på det arbete du gjort. Dessa kan vid behov brytas ned i en eller flera forskningsfrågor, som ytterligare förtydligar vad texten beskriver.
Tänk på följande när du formulerar ditt syfte:
- Syftet ska alltid skrivas i presens, alltså syftet är, inte syftet var. Detta för att texten är riktad till en läsare, och att läsaren alltid möter texten i presens (nutid). Allt text som handlar om texten ska skrivas i presens.
- Syftet bör inte vara normativt, alltså antyda att du vill förändra något. I vetenskapliga texter utgår nämligen syftet alltid ifrån din nyfikenhet; hur och varför något är på ett visst sätt. I diskussionsdelen kan du dock diskutera vad det du kommit fram till innebär, och föreslå förändringar eller peka på implikationer av den verksamhet eller de samband du granskat.
Tänk på följande när du formulerar en problemformulering:
- Problem behöver inte vara ett negativt laddat ord inom vetenskapen. Mer rättvist är att kalla det en lucka i vår kunskap. Ofta handlar problemformuleringar om att skribenten vill undersöka en nisch inom ett ämnesområde som inte tidigare är undersökt, eller om att jämföra tidigare studier för att se om det går att hitta några intressanta samband.
Tänk på följande när du formulerar forskningsfrågor:
- Forskningsfrågor är en typ av frågor som du ställer till din text och till ditt undersökningsmaterial. Blanda inte ihop forskningsfrågor med frågor du ställt som en del av din undersökning. Om du till exempel intervjuat personer eller gjort en enkät har du säkerligen ställt ett antal frågor. Detta är inte forskningsfrågor.
Problemformulering till examensarbetet
Ska du skriva ett examensarbete och har svårt att hitta en problemformulering? Lyssna till några goda råd från Ulrica Skagert, doktor i engelska och kvalitetsutvecklare vid Blekinge tekniska högskola:
Material
Under förarbetet bör du också fundera över hur du ska gå tillväga för att hitta material till texten. För vissa skrivuppgifter kan det vara enkelt, då materialet finns beskrivet i uppgiftsinstruktionerna. Men för mer avancerade uppgifter är det du själv som måste besluta vilket material du behöver för att kunna utreda textens syfte.
Oftast består det mesta av materialet av annan litteratur, som vetenskapliga artiklar, kursböcker, rapporter, lagtexter och så vidare. Dessa hittar du i första hand via ditt biblioteks sökverktyg och databaser. När du söker i dessa är det viktigt att du söker på ord och begrepp som är knutna till ditt specialområde. Utgå gärna ifrån din problemformulering och dina forskningsfrågor. I dem hittar du betydelsebärande, breda begrepp som du kan använda när du börjar din informationssökning.
Kom också ihåg att notera vilka källor du hittar och eventuellt kommer använda i din text. Det arbete du gör i början med att dokumentera källorna, gör det så mycket lättare att så småningom göra korrekta referenser. Tänk på att markera var i din text du för in citat eller referat. Mer om referenshantering hittar du under Hantera referenser.
På ditt bibliotek kan du få hjälp med informationssökning och referenshantering. Biblioteket har ämnes- och sökguider på webben och du kan också få handledning på plats eller online.
Ibland behöver du också samla in eget material, exempelvis genom att göra intervjuer, skicka ut enkäter eller utföra laborationer. Tänk på att göra detta systematiskt och noggrant eftersom det är väldigt svårt att rädda en slarvig resultatinsamling i efterhand.
2. Utkast
När du har gjort den grundläggande analysen av uppgiften är det dags att göra en plan för det fortsatta arbetet. Ett lämpligt tillvägagångssätt är att göra ett utkast över texten. Kanske har du redan nu en eller flera tanketexter om vad du vill skriva om? Använd dig av dessa!
Har du svårt att komma igång? Fastnar du lätt i detaljer i texten? Få tips på hur du undviker skrivkramp här: Skrivkramp
Gör en grov plan
Ofta är det bra att redan på ett tidigt stadium påbörja stommen till din text. En bra strategi är att inte nöja sig med de självklara rubrikerna som inledning, metod, analys, diskussion och så vidare. Använd dig också av rubriker som har ett innehåll som är kopplat till det du faktiskt skriver om. Det kommer underlätta mycket för dig när du sedan ska fylla de olika delarna med innehåll.
Beroende på vilket ämne du skriver om är det dock viktigt att du är uppmärksam på vilka krav som ställs på den färdiga textens utseende. Medan det inom humanistiska ämnen är vanligt med innehållsliga rubriker används detta inte inom exempelvis naturvetenskap, teknik och medicin. Detta betyder dock inte att du inte kan använda dig av rubriker som ett sätt att sätta igång och komma vidare i din skrivprocess. Var bara uppmärksam på att den slutliga texten stämmer överens med de krav som gäller inom ditt ämnesområde.
Att arbeta med rubriker kommer med stor sannolikhet underlätta ditt skrivande, vilket du kommer att upptäcka när du till exempel påbörjar inledningen och plötsligt får en idé som passar bättre i metod- eller diskussionskapitlet. Har du då redan skapat en stomme så är det enkelt att lägga till en kommentar eller göra en ny underrubrik på rätt plats, för att sedan återgå till inledningen utan att glömma den smarta tanke som dykt under skrivarbetet. Det är nämligen så att själva skrivandet är en lärprocess i sig – medan du skriver blir dina tankar tydligare, och sådant som du tidigare inte tänkt på dyker upp i ditt huvud. Vill du läsa mer om det hur det fungerar så ta dig till ditt bibliotek och låna boken ”Skriva för att lära” av Dysthe, Hertzberg och Løkensgard Hoel.
Under uppsatsens delar får du fler tips på vad som mer specifikt bör ingå, och hur man kan formulera sig, i uppsatsens olika delar.
Att bygga en text
Få inspiration i arbetet med din skrivprocess i filmen från Lunds universitet med Susanne Pelgers föreläsning ”Att bygga en text” (3 min):
Börja formulera dig
När du har stommen klar är det dags att börja skriva den text som du ska lämna in. Om du sedan tidigare har gjort någon form av anteckningar eller tanketexter kan du börja placera in dessa under respektive underrubrik. Var dock redan nu uppmärksam på att den färdiga texten ska vara kommunikativ, så anpassa innehållet till dina läsare.
3. Respons
Nästa steg i skrivprocessen är att ta emot respons på din text. Detta är något som många oroar sig för. Om du gör det – försök att påminna dig att responsen är ett verktyg för att hjälpa dig framåt, inte kritik mot din person eller dig som skribent. Generellt sett är vi dåliga på att såväl lämna ifrån oss texter som att ge och ta emot respons på det vi skrivit. Det enda sätt vi kan bli bättre på är dock genom att öva. Genom övning kommer du också att märka att du får mer nytta av den respons som du tar emot.
Kom också ihåg att det är du som är ansvarig för texten. Du behöver alltså inte ändra allt som andra har invändningar emot. Däremot ska du ha bra argument för att inte göra ändringarna.
Det är viktigt att du arbetar upp din förmåga att se din egen text utifrån, som läsare – att ge dig själv respons. En av grundförutsättningarna för att lyckas med det är att låta texten vila, åtminstone en dag. På det sättet skapar du distans till det skrivna och kan se på texten med delvis nya ögon.
4. Omarbetning
Att få respons och omarbeta sin text sker oftast i flera steg, och antalet omarbetningar stiger med uppgiftens omfång. Det du först och främst behöver tänka på i omarbetningsfasen är att du nu är i färd med att skapa en presentationstext. Utgå alltså ifrån den högra kolumnen av Dysthe, Hertzberg och Løkensgard Hoels modell. Från att förklara för dig själv ska nu texten inriktas mot att förklara för andra. Om du använt dig av ett personligt språk ska du nu göra det mer formellt. Mer om hur du gör det kan du läsa om i delarna Skapa sammanhang och Det akademiska språket.
I den här fasen av skrivprocessen befinner du samtidigt i en kreativ process. Det är därför viktigt att du, samtidigt som du påbörjar arbetet med att göra texten kommunikativ, ger dig tid att tänka nytt och utveckla tankegångar som du haft eller får under arbetet. Lägg inte alltför mycket tid på att skriva perfekta meningar, då är risken stor att du fastnar i detaljer.
Att tänka på under omarbetningsfasen:
- Framgår textens huvudtankar klart och tydligt vid en första genomläsning? En text ska fungera som kommunikation till läsaren. Om den är svår att tränga in i och förstå försämras läsarens intryck av texten.
- Följer texten en struktur som stödjer texttypen och tydligheten? Ska något stycke eller några meningar flyttas?
- Har texten en stil som överensstämmer med det som krävs av uppgiften och det akademiska sammanhang den är skriven i?
Märker du att du inte kommer vidare? Lägg texten åt sidan och ta ett pass med tankeskrivande. Det är mycket möjligt att det ger dig idéer på hur du kan lösa ditt problem.
5. Korrekturläsning
När du känner att du fått med allt som du behöver ha med, att texten har en röd tråd och du har använt dig av ett språk och form som passar den uppgift du ska skriva är det dags att korrekturläsa texten. Det är nu du har möjlighet att hitta fel och oklarheter som enkelt kan rättas till.
Att tänka på vid korrekturläsningen:
- Är stavning och meningsbyggnad korrekt?
- Är dina komman, punkter och stycken riktigt placerade?
- Förstår du alla ord som du använder? Om inte – dubbelkolla med litteraturen. Om det behövs, ändra de ord som inte är korrekta eller inte passar in.
- Har du genomgående rätt typsnitt, teckenstorlek och radavstånd?
- Följer rubrikerna en logisk ordning? Överensstämmer de med innehållsförteckningen?
- Följer referenserna det referenssystem du valt?
Ta gärna hjälp av någon annan för att korrekturläsa din text. Det är lätt att bli blind för sina egna fel och läsa in sådant som faktiskt inte står i texten.
Om du har möjlighet – skriv ut din text på papper. För de flesta är det mycket lättare att läsa texter i pappersform. Det hindrar dig också från att ändra detaljer i texten medan du läser, vilket gör att du har större möjlighet att se texten i sin helhet.
6. Slutlig omarbetning
Gå igenom dina anteckningar från korrekturläsningen, från början till slut. Se också till att sidnumreringen är korrekt, att titelsidan, om du förväntas ha en sådan, följer de riktlinjer som gäller och att referenser och bilagor är med.
Innan du lämnar in texten, använd ordbehandlarens rättstavningsprogram. Varje stavfel och felaktig meningsbyggnad är ett hinder för läsaren och försvårar mottagandet av ditt budskap.